I Söndags fick Fablernas Volvo och Berggren´s Mount Makushin (Monty) resa vidare.
Underbara små Teddyvädurs herrar som reste vidare i sina bästa dagar.
Verkligen ett jätte jobbigt beslut men tyvärr är det inte alltid man får fatta roliga, någon gång kommer även de jobbiga!

Nu undrar ni säkert varför jag avlivade dem och det ska jag svara på här och nu.
Jag har gått och varit otroligt ledsen över detta och är det fortfarande, helt underbara individer alltså!

Volvo - Fick resa vidare i 3års ålder, sina bästa dagar.
När jag köpte Volvo så var det tänkt att han skulle gå till avel då jag fått upp ögonen på Teddyvädurar och hittade denna snygga pojk. När jag slutligen fick hem honom efter att pappa hämtat honom i Uppsala så kollade jag hull och tänder - hälsokontroll.
Det visade sig att han hade ett grovt bettfel som jag genast mailade om och skickade även bilder.
Detta bettfel fanns inte när hon kollade sist - vilket var 2-3månader innan hon sålde honom till mig och jag fick hem honom. Han hade tydligen varit en riktig gallergnagare och därmed bitit sönder sina tänder.
Att han gnagde på galler fick jag veta personligen sen då han var galen i gallret, detta slutade han dock med efter ett tag.
Detta bettfel har alltså uppkommit genom gallerbitning och är därmed **inte ärftligt!
**Detta bettfel gav igen på honom i somras - 1½år efter jag fått hem honom, 1½år med klippning & filning av tänder.
Han blev mager, kunde inte äta och till slut orkade han knappt stå utan ramlade bara ihop, men han fick till slut upp hullet igen och blev istället 100gram överviktig = Bra med tanke på hans bett!
Så där tog jag beslutet att avliva honom när han mådde som bäst så att risken för att bettet ger igen inte finns längre, att han får det bättre utan detta enorma problem.

Monty - Blev bara 1år gammal, och hade fortfarande sin teddypäls kvar - enormt fin!
Monty åkte jag och hämtade personligen nere hos Wera, dock var det hennes syster som skötte allt då Wera själv inte var hemma.
Betalning och så var klart så det var bara att hämta som gällde.
Väl nere så ser jag att han samt de återstående syskonen är väldigt små, men kaninungar brukar vara väldigt småa av sig så detta tänkte jag inte så mycket på.
Men när jag får upp Monty så säger Weras syster att hon är ganska smal som du känner men det blir nog bra snart. Det var meningen att det skulle vara en Hona men 6 månader senare visade sig vara en hanne så det blev lille Monty istället för lille Kickan.
Monty var otroligt mager måste jag säga, menar inget ont men så mager får de inte vara!
Men då jag har en förkärlek för "problemdjur" så var det ett självklart val att ta honom hem och försöka få upp honom i vikt.
Det tog mig 7 månader att få upp han i något normal vikt.
Han har haft magproblem som gjort att han inte kan behålla vikten utan rasar flera gram bara sådär. Vilket jag misstänker att hans syskon också har/hade då de var väldigt små de med, jag trodde de var småväxta men de var hull som saknades för jag klappade en av de madagaskarfärgade och h*n var lika nästan, inte riktigt lika mager men nästan.
Så med tanke på hans magproblem som inte alls vill släppa vare sig veterinär hjälp eller kost tillskott osv så valde jag att låta honom resa vidare nu när även han mådde som bäst.

Saknar mina små pojkar något så enormt!
<3

R.I.P