Hejsan!

Det finns ju en VÄLDIGT negativ sak med att vara uppfödare.. nämligen, man fäster sig ju sååå vid ungarna att man kan sitta och gråta när man tänker att det bara är någon månad kvar med dem .

Alltså seriöst har jag haft det jättesvårt eftersom jag fäst mig såå vid mina 3 kullar som borde vara ca 3½ veckor nu.. vet inte hur jag ska klara mig utan dem! Jag känner hela tiden en längtan att gå till dem, det är lite mystiskt :)

Men det är ju kul att får följa med deras uppväxt också..

men ärligt har jag aldrig varit så fäst vi några kullar som dessa 3.. :S.

Någon med samma problem? Alla saknar väl sina mycket när de flyttat men..

Kanske var ett onödigt inlägg? Men ajaa.. känner att jag inte skrivit på jättelänge här, eftersom vi haft prov-veckor i skolan nu som snart ska avslutas..

Ha de bra! Mvh. Jenny!