Jag vet inte om jag riktigt vet vad du menar, men jag kan försöka… Har ingen erfarenhet angående att linjeavla med Teddyvädurar, men tidigare så avlade jag med vanliga Dvärgvädurar och linjeavlade en del (lite). 

Det handlar ju enkelt förklarat om att förstärka önskvärda gener, exempelvis bra öron, kroppar osv, och det kan man då göra genom att exempelvis para pappa på dotter eller halvsyskon (eller hellre längre bort) om utbudet av bra kaniner inte är så stort i den speciella rasen. Till en början parades Fransk vädur och hermelin för att få Dvärgvädur, en ny ras. Då kan det ibland behövas att man måste linjeavla lite då avelsutbudet inte är så stort och bra. Kaniner sägs inte vara så känsliga för inavel som man kan tro, bara det blir inom rimliga gränser…

#1 Du förstod mig helt rätt. :)

Men kan man säja att rasavel är en typ av linjeavel? För kaniner av samma ras är ju mera släkt än kaniner som inte är av samma ras.

Eller är det för långsökt att säja så?

Om man tänker på att alla kaniner stammar från samma stamfader och det nu finns massor av olika raser så borde det vara logiskt tycker jag att det bedrivits linjeavel för att få fram alla dessa nya raser? Jag har faktiskt inte reflekterat över det tidigare, men nog borde det vara så?

#3 Ja, visst borde det? :) Skönt att få min teori ytterliggare bekräftad. :)

Själv tänkte jag att det var väldigt logiskt att det borde vara så.       

     Fråga mig inte hur jag kom att tänka på det, jag är väldigt intresserad av genetik och avel bara. :)

Fast det beror på vad du menar med rasavel? Att arbeta för att få fram en ny ras? Eller att inte korsa sin ras med andra, utan att vara trogen sin ras och endast avla inom rasen. (Om du förstod vad jag menade…?)

#5 Tror jag förstod vad du menade. Ja, bådeock anser  jag. Det sistnämda kanske är lite långsökt?

Så som jag menade var att när man är sin ras trogen, som du skrev, att det är en typ av linjeavel.

Eller vad tycker du?