Är jätteledsen. Vi fick låta Albin somna in ikväll. Helt plötsligt från den ena dagen till den andra. Han verkade helt frisk och pigg, åt bra, bajsade bra, glädjeskuttade och var precis som vanligt fram till i förrigår. Förutom att han plötsligt började fälla extremt mycket för någon vecka sen, pälsen bara rasade av honom och han blev plötsligt jättetovig, som jag skrev i en tråd. Så vi fick klippa ner honom över hela kroppen.

I förrigår började han äta lite sämre och började sitta och kura på ett ställe där han inte brukar sitta. Men då åt han och kissade och bajsade. Han har varit lite "kurig" förut många gånger utan att det har varit någon fara, senast för en tre-fyra månader sen. Då åt han dåligt och kurade i 2-3 dagar, sen blev han sig själv igen. Men den här gången blev han ännu slöare igår och imorse när vi gick upp sa min sambo att han knappt reagerade alls när han klappade honom. Men jag trodde fortfarande inte att det var någon fara, han "satt" ju upp som han brukar när han småkurar, och såg inga andra symtom. Magen kändes mjuk.

Däremot hade han varken ätit eller bajsat sen igår eftermiddag/kväll, jag försökte ge honom morot, äppelskal som han älskar, banan, ärtflingor och allt möjligt godis igår kväll och imorse låg allting kvar. Så vi började med CC en gång i timmen direkt på morgonen. Det gick väl i en del men Albin var mycket slöare än han brukar, han har protesterat vilt när man försökt få i honom CC förut och han avskyr att ligga på rygg. Nu satt han bara som vi satte honom och var som helt apatisk.

Sen märkte vi att nosen inte rörde sig alls, det har jag aldrig sett förut. Den brukar ju gå i ett. Så han bara satt helt stilla och rörde sig inte på hela dagen om vi inte satte honom på olika ställen med flit så han skuttade tillbaka till sitt "kurställe". När man gav honom CC svalde han ett par ml, sen gick det inte få honom att svälja mer. Och fortfarande inget bajs eller kiss.

Sen började han andas lite konstigt tyckte jag, man hörde liksom hur han andades och jag tyckte det gick långsammare och trögare än det brukar. Så då åkte vi in. Allting var stängt förutom Bagarmossen och de har ju ingen särskilt kompetens på kaniner, men han var så slö och reagerade knappt alls utan la sig nästan ner på undersökningsbordet, och lät veterinären klämma hur som helst på honom, så det var tydligt att han var illa däran. I vanliga fall protesterar han vilt hos veterinär och en gång har han klättrat rakt upp på min axel från undersökningsbordet för att slippa undan.

Men nu satt han bara där och halvblundade och andades sådär konstigt och la sig nästan ner flera gånger. Veterinären sa att det såg ut som om han hade svårt att andas, men magen var mjuk och hon hörde ingenting konstigt på lungorna.

Så alternativen var att ge honom någon sorts "vätskebula" under huden och någon blandning av tarmstimulerande och smärtstillande och låta honom åka hem över natten, och sen kontakta Roslagstull imorgon bitti. Eller låta honom somna in.

Först ville jag åka hem med honom men efter att ha tänkt igenom det insåg vi att det måste vara något underliggade allvarligt fel. Han har en historia av matvägran och magproblem, men han hade aldrig varit så medtagen förut eller blivit det så snabbt. Så med tanke på natten och om han led och hade ont eller svårt att andas, och med tanke på eventuella jobbiga utredningar han skulle få gå igenom och hur dålig han var och det sen kanske ändå inte gick att göra något, bestämde vi att han skulle få somna in. Han är försäkrad så pengarna var inget problem. De erbjöd att lägga in honom om vi ville men sa att de inte kunde göra något mer än vi kunde göra hemma.

Vetten gav honom sprutan i min famn och han reagerade inte ens på den först, men sen försökte han hoppa iväg en sista gång. Det var hemskt men kändes samtidigt bra att han fick dö i min famn. Otroligt svårt beslut och ett helsicke att komma hem sen till alla hans saker.

Han var inte ens 3 år. Så ta vara på tiden med era pälstussar. Man vet inte när den tar slut.